Första året tror jag inte att denna blommade över huvud taget. Eller så gjorde den det men var så överväxt av annat, mest lupiner att vi faktiskt inte såg den. Nur den framflyttad och till 2009 så hoppas jag att den med hjälp av lite gödsel kan bli riktigt fin och kraftig och ta igen alla år då den stått dold bakom bergknallen, vilket var dess tidigare plats.
Fotot är inte det bästa, men det kommer säkert fler från denna växt till våren-sommaren!

Jens Corneliusson förklarar det latinska namnets beståndsdelar såhär i boken Växternas namn:

Polemonium = grekisk valeriana

Caeruleum = mörkblå, himmelsblå, latinets caerulus som betyder blå.

Bo Mossberg och Lennart Stenberg skriver såhär om blågull i Den nya nordiska floran:

Ganska sällsynt på frisk, näringsrik mark. Rasbranter, klippor, fjällbjörkskogar, högörtägngar, stränder. Ofta odlad, kvarstående eller förvildad, ödeträdgårdar, igenväxande odlingsmark, vägrenar. Stjälk upptill kort hårig. Nedre blad med 8-12 par småblad. Foderflikar lansettlika, spetsiga. Krona skållik. 12-15 mm bred, blå eller vit, sällan skär, med rundade flikar, nästan utan kanthår. Väldoftande.